har tänkt mkt på ett landskaps sfäriska “välkommen!”, man ser det där borta – ett andaktsfullt rum. en kille kramade mig i parken och jag tittade vidare, förbi axeln och där tog landskapet emot mig. det är sommar och jag skriver om en utställning, tänker mycket på rum. när solen går i moln bildas en ändlös associationskedja till ett happ eller ett jaha, hatar dom