vill ha tunn kavaj, i princip osynlig och segla som damm på söder. trött på vårens tjernobyl, det ser ut som fotot i skam. i dag gick jag iaf äntligen till läkaren och fick remiss till en ögonläkare. jag vill så gärna sniffa på dagnykänslan “skjutsas mellan vårdinrättningar minsann” och aldrig fått remiss förut, så jag är stolt! skoja. jag blir upprörd om det är hudcancer. såg dokumentären “vi som överlevde rågsved” och en tant sa “jag har inte tid att dö!!!”. så känner jag. tror en anledning till att jag inte dött i olyckor, självmord, fylla etc är att jag i grunden tycker om mig själv. det känns som jag har en pojkvän som förlåter mig, fast inuti och målet e ju man ska göra slut! så mkt saker jag fattar tack vare universum <3