otrevligt ord: livsbejakande.

“en livsbejakande film om att lära sig älska”. tack men nej tack. det stod så på en fransk film. en obehaglig kulturell stereotyp som fortsätter reproduceras in absurdum. den att frankrike utgörs av krullhåriga, vindrickande puckon med bristande jagstyrka. i montmartre finns 82 weaveaffärer, slitna husfasader och på sin höjd en gubbe/kärring med fårat ansikte som sitter och grinar, eller vad man nu är ute efter. såg en gubbe iförd polsk skolklass-byxer sitta på knä i en tunnelbaneuppgång där. han skrev en massa siffror i ett block. nu tänker ni inte: “ååååh, vad sött, ett psykfall”. HATAR PSYKFALL. inte snyggt att vara det. charmiga psykfall existerar inte, med några få undantag. vissa är utsända av djävulen med målsättningen att förstöra ens liv, vi ska inte prata om dem. psykfall som hör hemma på kumla ute i det offentliga är riktigt otäcka. en gång här i sthlm kom en hemlös medan jag och en kompis väntade på bussen, ville snacka lite. han ba “hej jag heter gamle carlos” *sträcker fram handen*. kissade i trosan av rädsla. sedan börjar han berätta om sitt liv, visade en porrkalender han hade i sin väska etc. mycket traumatisk upplevelse.

obehagliga uteliggaraccessoarer:

– “jycke” med ledsna ögon
– saker som anknyter till sex
– en förpackning hårblekning l1 ultra blonde
– mobiler