tappat det sublima “öuuh” inför en scen, t.ex. när vasakyrkan går upp i dimman en höstmorgon. jag för 10 år sen/på antidepp, tar emot en våg av nåt. nu: beskriver det. har i alla fall insett en grej med häxeri och det är att man ska gå på det första man får. inte tänka “men aha det är ju för att jag blabla” utan bara acceptera