gick till min psykolog i dag med ros i håret och en latte.

lärt mig följande:

– att sluta ödsla energi på att undvika misslyckanden. när de väl sker är de INTE lika jobbiga som jag föreställer mig.

– att erkänna logiken

– sluta vara paranoid, bara tänka att “man måste verkligen uträtta stordåd för att bli hatad”

det är dock väldigt nedslående när jag för 24:e gången håller presentation och inleder den med att 1. bli röd i ansiktet/svamla. tröstetanken “alla tycker det är jobbigt” fungerar liksom inte!!!!!!!