vill va mer “litterär begåvning” men vet inte hur jag ska skriva
vägrar känslo porr, övergrepp o sånt “nu är det 3 månader sedan min fasters mosters man ramlade”, gräver i arkivet efter nån släkting som dött, nån morbror som pullat en osv, Not My Thing *ljudet av klack skor*
vill inte skriva patetiskt, typ alkad o kär, netflix språk
vill inte va kall lr varm, ful eller för fin. ska berätta nåt men vet inte vad, har inga upplevelser så det blir mest layout. Satir är äckligt, jag håller med nietzsche i det avseendet. humor är tråkigt, skulle kunna skriva om akademiska saker men vill inte bara ge bort sånt gratis för det hamnar till slut i nån dumbed down low end media, trots att “inga läser min blogg”, intressant… nu mår jag illa igen och klockan är redan 14. ok, men jag kan prata om mina tidigare liv *sätter mig ner vid baren och tittar*
jag är livrädd för havet pga. har drunknat i närheten av en fyr i ett tidigare liv. ska jag berätta hur det var, det hände nån gång på 1700-talet, kaptenen var alkad o ville hem snabbt o han ba “vi seglar nära kusten”, klipporna va fitt höga (skottland, england däromkring, ni vet sån vägg av klippor) och båten drogs in mot dom och krossades. vi var nära hamnen men jag slog i skallen givetvis o bläckade ut. sen har jag haft hur många tråkiga, odramatiska liv som helst. men just det livet var mest actionorienterat. under 1800 talet befann jag mig här i sverige, hade rött hår och va kvinna. min man va båt person o fraktade grejer på älven i dalarna, saknar det huset vi bodde i. vet exakt layouten för jag va ju bara hemma o födde 379 barn typ
sen hade jag en kanariegul klänning på 50 talet, oxo ute på landet men kanske i usa? jag brukade skoja när jag städade och dammade av min dåvarande man för han satt alltid o läste i samma stol. vi hade inga barn men många vänner. har varit kvinna för ofta känner jag?? säkert därför jag har en slags oupplöst skuld kring att böga.
allt med reinkarnation handlar om skuld, man blir bunden till människor man är skyldig/som är skyldig en. den esoteriska ekonomin typ, sen vet jag direkt om jag haft att göra m ngn i tidigare liv. man får “kontakt i ögonen” med positiv/negativ feedback i själen, orkar inte beskriva mer ingående men det är som att man har en hemlighet, en resonans
undra dock varifrån hela “satanic imagery” kommer från, att det blir hieronymus bosch så fort jag blundar typ. är jag så ond? gud, jag har så starka skuldkänslor men kan inte göra nåt åt dom