man kan inte spela satie i gabber tempo, klarar inte av om det går snabbare än reinbert de leeuw. jag tog fram mitt el piano, gr*ter alltid när jag spelar gymnopedie no 3. det känns som fjädrar eller snöflingor, eftermiddag på 90 talet. en foto i sepia på jennifer brown när hon pullar. det kommer liksom spöken som går i ens ruiner på livstid. jag har en tetra rött i kylen och jag ådrog mig en näsfraktur igår. jag vill bara stanna inne, kallfiltrera citta och snorta. det är bästa känslan, att bli mottagen av sängen till den grad att den skulle kunna vara mänsklig. men att uppehålla sig vid triviala känslor är girigt, orfeus och eurydike vet. släpp dom. jag tittar mig omkring, människor sitter på coffee house och pratar om belastningar, värk, hur det luktar på ställen, temperatur och smak.  goth tjockisar samlar på muggar och bor i heeeelt vita lägenheter. dom är så svarta att dom borde färga av sig på väggarna??? dunklet sänker sig över carmen och jag ser inte bra ut längre i front cam. jag ska göra laser i ansiktet för arvspengarna. jag arbetar med huden utifrån en liknelse hämtad ur en platonsk dialog om en möbel. eller ett hantverk kanske det var, att ett gott hantverk inte förändrar sig. en välgjord stol är likgiltig inför temperatur, fukt och vind. en föredömlig hantverkare tillverkar sin hud på livstid. usch va det där skulle kunna va copy för nån manlig, pissdyr skönhetssalong. kanske det jag ska göra??? öppna klinik för män, jag vill ju gå i kloster