Barthes sa “‘Känslorna är alltid ömsesidiga’. Detta beror inte på att de är lika viktiga, utan på en reflexion över villkoren. Ett exempel på givna roller: i det platoniska förhållandet har vi den älskande samt den älskade; bägge har sina givna funktioner: den älskande inspirerar, den älskade lyssnar; inte tal om att balansera känslorna. Ändå innebär de skilda rollerna ingalunda avkall på formsträngheten i engagemanget: Akilles går i döden för Patroklos, den älskade för den älskande: idag skulle man säga att han älskar honom

– saxat fr nåns skunkdagbok jag inte minns