i dag har jag varit i city och SHOPPAT för jag fick en kontantavi på posten med några tusen efter farmor. varför är hon död? dog hon? jag hänger inte med. jag gick på min favoritbutik, myrornas mitt emot adolf fredriks kyrka. jag brukar sitta där på hösten i sista skärvan gulbränt stadsljus och andas bland gravarna. på myrornas köpte jag en täckväst från haglöfs och blandade mjuka tröjor. har inga humaniorakläder att ha i skolan. det känns nästan sexuellt att sitta och snacka legitimering maktstrukturer hegemoni kapitalism weber rationalisering vändningen till det subjektiva individualistiska sekularisering gramsci etc i blåvitrandig gantskjorta bland en massa tygväskor, kluvna hårtoppar och göteborgutseenden. svårt att definiera stilen göteborg/malmö men den tar avstamp i konstiga ögonbryn, knäppa hårfärger och överlag bdsm-skadad läppstifts-logik. nåväl nu har jag i alla fall en tommy hilfiger sweatshirt. jag kan berätta för er att dagens bankkontor ser ut som dammiga lidl filialer. en grön plastväxt stod i ett hörn och tittade sorgset på alla halta och lytta kunder. jag ville ta en röd hårsnodd och “sätta upp håret” på henne eller bara gråta ner i snapchat för jag chattade med en vän om mitt obefintliga kärleksliv. sedan när jag passerade hamngatans hades, dvs max hamburgare såg jag en blond brattjej sitta på uteserveringen och äta en hamburgare i slowmotion med håret kastat över ena sidan; pärlörhänge och perfekt make-up. spotify började spela billy idol – eyes without a face och jag ville gå fram till henne och säga, du är anledningen till att jag orkar fortsätta leva, men det hade nog uppfattats som udda. i går satt jag i vanlig ordning på älskade mosaik och tjafsade med killar som upplevde mig vara provocerande. det är tydligen civilisation att visa hövlighet inför andras destruktiva levnadsmönster och livslögner så jag ska försöka göra det i fortsättningen. förlåt. innan hade jag varit på fest i en ateljé jag alltid tror heter atelier restylane men som inte alls heter det? den ligger på atlasgatan. är jag schizofren nu? mina associationer är lite skeva. jag kom att tänka på stanley william hayter som grundade atelier 17
vars konst jag inte riktigt begriper men vars utseende jag uppskattar. jag är ganska “retinal” i mina preferenser. jag skulle ju göra ett inlägg om snygga konstnärer men jag orkar inte mer än att skriva lite löst om ledsna ögon. preston dickinson var en attraktiv precisionist, en rörelse jag kan ändå kan uppskatta, trots att det mest var fabriker och rök. i det nya starka amerika blev fabriken den nya kyrkan och spänningen mellan maskinernas ordning och destruktiva krafter tycker jag kommer till uttryck i prestons ögon
fast han kanske inte är snygg egentligen, utan räddas av rågblond sekelskiftesfrisyr och kostym. jag har jättekonstiga preferenser vad gäller män. eftersom ögon är temat vill jag fortsätta med att visa upp frantisek kupka. hans verk är “hövligt abstrakta” och uppskattas av mig. blir det mer abstraktion vänder jag bort blicken och går på dovas i stället. kupkas ögon ropar i alla fall hjälp
han har nog varit med om mycket, säkert slagen som barn eller nåt liknande. ett ögonpar som däremot visar på trygg anknytning tillhör amedeo mogdliani som var en italiensk-judisk expressionist som verkar varit besatt av långa näsor
här kommer en bra kombination till uttryck, den judiska intelligensen och det italienska självförtroendet som troligen har upprinnelse i själva hästkuken. nu överdriver jag, medelstorleken på penis i italien är 15,7 i jämförelse med sveriges 14,8. däremot är själva längden på kroppen kortare i italien och det är ju ändå lite “taboo sexy” att dväljas i en kort kropp med stor snopp dinglade mellan låren :O nu hoppar jag till frankrike för jag vill visa emile friant som här målat ett självporträtt.
hans blick vill rakt av inte bli älskad utan är fokuserad, som att han promenerar runt på t-centralen i rusningstid. här har han målat sin vän ernest bussière som var skicklig skulptör
vill ju springa in i målningen och krama om honom bakifrån. det kan jag sakna med att vara i ett förhållande, att krama om någon som diskar i eftermiddagsljuset. typisk dålig personlighet om den inte fortsätter diska utan vänder sig om och kramar tillbaka. vad kallas den störningen? depentent personality disorder i dsm 4 men hur översätts det till svenska? osjälvständig kanske. nåväl, jag vill återgå till hårsnoddar och min barndoms gamla kvarter
landsbygdens händelselösa slumrande i naturen och 90-talet var en grogrund för mitt intresse för detaljer. jag kan minnas att vår granne ulla-britt 47, som så länge kämpat på med sin slitna, röda trojänare, en dag hade bytt till en alldeles skimrande guldig hårsnodd i lycra. min syster som var i 20-års åldern och föredrog snoddar i lantliga, rostbruna nyanser rusade in genom dörren och ropade “ulla britt har bytt hårsnodd! och den är i guld”. jag rusade till köksfönstret och kunde se hur ulla britt, mycket riktigt, på väg till garaget bar en rockig, guldig snodd i håret. några dagar senare kröp det fram att hon var i färd med att skilja sig från sin man. jag brukade sitta och, leka kanske inte är rätt ord, men titta på min mammas hårsnoddar. dom var fästa runt folieinlindade köksrullar och min favoritsnodd hade en syrlig neongrön färg. mamma hade den när vi var på charter och i efterhand saknade jag alltid poolen när jag såg den.
nu är det dax för mig att åka in till söder och bärsa i vanlig ordning. på återseende.