jag försöker vara “mer nykter” nu. jag tror inte på förbud. livet har varit en själavandring mot det förbjudna, att söka den förfärande blicken och inte den förstående. jag skrev och skrev men det hände inget. jag spelade piano men händerna mindes inte. det brukar ju värkas ur till sist som ett blåmärke gör, men det stannade kvar. så jag gick ryckigt till hemköp och handlade vegetarisk mat som jag vore nån pepp dotter i sverige. man ska steka spenat i smör och skölja ner med parmesan, sparris och kalkon om det inte slutar. försök inte övertyga mig om att kalkon inte e grönsak?? hursomhelst är tidigare nämnda mat lycko mat! *här kmr nanne grönwall o springer in på scenen till folkets jubel* och jag stod där med en stor, dum lök, vid köksbänken, tittade på den och ba “döda mig” men jag hackade, lagade mat och åt, bytte lakan, men lyckan rullade inte in förrän jag slängde mina torkade växter. jag har lagt märke till att Det Gudomliga möter mig där jag befinner mig, precis som det astrala. jag torkade växterna med avsikten att tillverka en charm bag. syftet med en sådan enligt häxor är att attrahera saker man behöver i sitt liv och jag vill bara ha love, det e sant. jag vill att folk ska älska mig när jag kommer och visst fick jag kärlek men jag fick min egen kärlek. jag trampade i en död råtta, vaknade med blomflugor i munnen och ute på altanen låg en använd kondom en morgon. man ska inte hålla på med häxkonst om man ännu inte lärt sig älska. sen frågade jag mig själv vad jag tyckte om att göra innan jag började festa och insåg att jag “älskade” att va på biblioteket! så jag gick dit och bar böcker till ett bord och körde. biblioteket är kul, gratis och snäll. vill dock att dom ska ha en “chill out lounge” med rökelse, soffor och kuddar där man kan sjunka ner i k-hole och se dom där grå kletiga strängarna som bara försöker kommunicera att allt saknar poäng och att livet är ett kosmiskt misstag. jag är en person som “hittar mig själv” nykter och älskar det och några dagar senare sitter jag där utan identitet med en flaska tequila och hatar förvirringen. det hela är väl en gestaltning av det jag aldrig sörjt. men hur sörjer man på riktigt då, hur blir man fri det här fallet i maggropen. de säger att depressionen flyttar en nära ursprunget men väl i området måste man “pulla runt själv” och som jag pullat där, in och ut. jag kanske borde sörja att tiden för den kärlek jag söker sedan länge är förbi, att jag uppehåller mig vid surrogat som ett led i en kvarvarande idealisering/förnekelse. visst, det fatta jag ljusår sedan, än sen då? hur pullar man fram sorgen då?? var är de genuina känslornas g punkt