himlen kröker sig som sammet över revben eller som när vinden blåser ut över en pool. jag vill att det ska bli höst. jag har redan börjat med det, manchesterbyxor och att duscha. jag storstädade med “nya städmedel” och en isgul morgon plockade jag blommor och lät dem torka i sovrummet. rev lite apelsinskal och strösslade över bladen. på natten klädde jag mig varmt och smög in på gamla fotbollsfältet där det är som mörkast, under dom släckta arenaljusen och satte mig där och tutta på lite fräs. jag eldade ner hela skiten! skoja. nej jag rökte en god jointers och tittade på laurentiussvärmen, som alltså är ett meteorregn. hahaha jag lever hösten år 1973? sedan blev det funky asså. det kom så många och jag lärde mig allt om galaxer, dom suger. sedan kan jag eventuellt ha sett 2 ufo men det va nog bara önsketänkande. jag är vidskeplig men bär inte runt på dolkar eller liknande. det blev för stressigt med alla önskningar så jag gick hem, mediterade och insåg att det närmaste man kmr en själsfrände här i livet är ångesten och den kan man mata med hur många meteroider som helst. den suger oxo, nere i magen och är så övertygande i sin hunger. allt måste börja inne och sen kröka sig utåt, det går inte att börja där borta eller ungefär här. jag är dessutom rasande över att man behöver ha ett badkar för att kunna häva förbannelser. det handlar alltså om att sänka sig ner i isop med havssalt på huvudet samtididgt som man tvättar sig uppifrån och ner och reciterar psalm 51. det är en klassfråga. sthlm är ödelagt eftersom det är dildomässa i eskilstuna och jag vet inte alls vad jag ska göra i helgen, har inte festat sedan i lördags. det är tablåtiden när man har sex på teven. NAVY CIS NUMBERS MEDIUM och ibland blixtrar det blått i fönstren mitt emot, man ska inte ha flat screens asså? det är inte fint, ser ut som jörgen inredning typ “soffa” och tv möbel. jag vill ha en 14 tums tjocktv med vhs “där nere” så ska jag tända orangea blockljus på den, kolla på rysare och känna mig som en “slyna” när jag ligger i sängen. egentligen kan man säga att det är tablåtiden när man hör en hummande maskin på avstånd och undrar om man fortfarande känner armarna. jag har sett märkliga saker men inte gjort någonting