ok, är så bakizzz. vaknade, skrek, ramlade ut i hallen, öppnade ytterdörren och satte mig i draget, i skräddarställning. efter 2 minuter hämtade jag isvatten. kände mig som ett benrangel i blöja, uppe på nåt berg. nu vill jag äta. tänk om man kunde anlita en personlig assistent som alla sexy wheelchair-people out there har. alltså inte assistent som hjälper en sortera papper etc utan personlig assistent.

vet ni, världens psycho sa följande till mig i går: “gud vad ful du är”, mitt under en konversation. jag ba “ååååh, tack så mycket”. vet inte alls hur man bör reagera i sådana situationer? jag tror det absolut bästa är att replikera “vad taskigt, jag blir verkligen jätteledsen när du säger sådär” sedan ba gå iväg. snacka om ångestfest för vederbörande morgonen därpå.

I need a fucking cigg