ibland brukar jag “ta kort”. har gjort det väldigt länge, mina tillvägagångssätt i kronologisk ordning:

– stoppade in kameran i en buske med macro. slätade över min lathet med “intresse för former”. asså, hata att vara 16.

– sepia och svartvit-fäbless. kul att ta bort färg, inte. man ba “vill ha typ poetisk bild”

– försökte få bilder att se gamla ut med hue/saturation och grain, fattar inte varför.

– fotade ungar (snacka om att det gått inflation i sånt)

– slutade med allt sånt och började uteslutande fota mig själv.

favo-teknik: super-saturate. hudfärg ska vara orange innan jag är nöjd.