Träffade en kille i vintras med käke och vi bara fortsatte hela helgen. Tog en nota nästa torsdag på Babylon som va på 666kr. Det kändes inte toppen med den siffran. Tyckte om att vi kramades och det kändes som vi båda ville det (grundkrav för alla andra, jag vet). Och att vi tillsammans reagerade på himlen när den var vacker, typ kolla! och att vi kollade ett tag. Sen gjorde vi en helg till och allt började förfalla, jag låg på golvet. Råkade prutta. Han hade gjort en middag. Det var ren gotik. Jag bara drack mer, för jag behövde nå noll igen, det var så mycket med nya värmen. Och kände mig för bekväm så jag började uppmuntra till förbättringar. Det är det sämsta, när man är så trygg att man efterlyser små förbättringar. Asså det här var ingen luffare, vad sysslade jag med? Jag är 100ggr mer luffare? Så ringde han mig på nyår 04 och sa ”du fortsätter bara skriva??”. Sen förhastade han sig två dagar senare och bad om ursäkt. Avblockade mig och vi sågs utanför kvarnen någon månad senare då han skulle visa en bild på sin nya, bättre kille och sen rusade han iväg till Max hamburgare. Jag, som har gjort mina år på ett säljgolv ger inte upp där. Rusar efter och ba: va fan håller du på med? Han köpte en cheeseburgare åt mig och ba: jag tycker du är en fin människa, men vi kommer inte åka hem till mig ikväll. Det var ingen stor smärta i mig, tyckte bara det var tråkigt att förlora honom