igår på picknicken i bastuparken berättade simone om döden i venedig som hon skrev sin uppsats om. jag tänkte är inte hans begär en oförverkligad nostalgi? jag vill ge den känslan utrymme, man kan vara nostalgisk över något som aldrig inträffat. inte sant? dock vill jag tolka ALLT som utspelar sig i italien som nostalgi pga romarriket, ruinerna. men mycket sånt med grandpa-boy verkar, rent psykologiskt handla om nostalgi? hemlängtan? åh nej, det kanske är barnlängtan. söner och döttrar verkar vara “kvinnans barn” och dom hittar sina egna :( har inte läst boken ens men ska göra det i dagarna. mardröm om ens biologiska klocka börjar ticka och man själv börjar flippa totalt och ba mmmm twink boy teen. nej män har ju ingen klocka, förutom den på armen och har dom en tillstymmelse av ärbarhet tar dom av sig den innan dom håller om kvinnan i sängen, så den inte ska fastna i hennes hår. jag ska röka en cigarette i fönstret nu och ikväll ska jag dricka vodka i sjöstan. dekadens. skoja hahaha