älskar att spela saties tredje gymnopédie för långsamt, händerna tunga av blod efter disken. allt lättar, andningen. sen kan jag rekommendera ravels pavane pour une infante défunte. ni ska inte ta mina ord för nonsens då jag har rört mig klumpigt genom dessa stycken som amatör. svala, enkla stycken att luta pannan emot. som en skuldra på nattbussen eller fönstret bredvid, beroende på ens tillstånd. vad underligt jag skriver nu, läst mycket ålderdomlig prosa. så trött på svengelska och talspråk. man måste ju testa nåt annat