min favorithobby som liten va att” gå på äventyr”. utforskade någon gammal soptipp, ett förfallet hus, hade ryggsäck med flädersaft i vattenflaska. alltid torra trähus som knastrade i solen, böljande järnvägsrälsar, golfbanor och inga människor nånstans. det kunde finnas intressanta träskmarker och regnet slog mot rutan 22.45. på lilla teven, arkiv x. torsdagar och skola i morgon, “du är född på en torsdag så du har magiska krafter” brukade en äldre kvinna säga. jag bläddrade i böcker om det ockulta och det var alltid sommar?? en evig sommar med rafflande mysterium att lösa. vi hade detektivbyrå och spionerade på grannar, vi såg en större kvinna gå runt i en vit trosa en gång. jag skrev dagbok innan jag gick till sängs för jag var ledsen och hade ont i magen. det lättade alltid om jag fick summera min dag och jag försökte skriva med rött bläck för rött var kärlekens färg. kryss och ringar, en nyutslagen björk man kunde se på avstånd, doftljus i kokosskal och after shave. det är vågor som kommer jag måste hantera. varför är den här platsen så idealiserad? antagligen för den var lika vacker som tragisk. en slags klåda det inte går att råda bot på