nu är det pride då. älskar pride, min favorithögtid! avskyr dock (helt sprunget ur mitt eget självhat) “fina bögar”. det här är svårt att förklara, men deras vänner beskriver dem som “fina”. alltid ett par med diskreta slingor och blänkande läppar. resor och ryggsäckar. bröllopsfoton. dessa ser alltid ut som måns möller av någon anledning. jag vill bara föna ett pojkrufsigt vax-DJUR på deras huvuden, smälla på kökshandduksskjortan och rada upp dem på torgets “slynsoffa”. sitt nu här hönandes, var sura, bli fulla, ligg med någon butikssäljare!!!

känns som att det människan gör för ofta är att dramatisera gamla oförrätter med eller utan förhoppningen om att kunna reparera dem. sedan, människor som bara finns i känslan och skriker. det är så jag. jag bara skriker och ingen förstår vad jag känner. alla måste tydligen förstå det… asså, kul att vara 2 år. hatar när människor kanaliserar “psykopat”, sådan enormt medieförstärkt personlighet. titta på tv och härma kan man ju göra vettu. idag lekte jag kelly taylor på bussen!

en sak ni måste testa, när ni möter killar på gatan: tänk typ “lilla vännen, här kommer jag och ska suga av dig”. var målmedveten också.