här e jag när jag va liten

hatade att sitta, stå och gå. ville bara bli buren eller ligga ;) som nu då..

alla sagoböcker jag gjorde i skolan handlade om djävulen, hin håle, spöken, häxor, mördare, helvetet??

finns hur många som helst, den här är starkast

och här kommer ett utdrag. håller med min farmor om att jag skrev som bäst när jag var liten och att det blev sämre sen

när pundartidningen KP körde ett mittuppslag om cigg och om varför tjejer ska röka

seriööööst en fråga i kropp & knopp om att klättra rep?? IGEN?????

jag tror den där sjuka “rep annika” hittade på frågorna själv för att hon blev traumatiserad efter gången hon anförtrodde sig till en tjejkompis som ba “ew?? rep?? det här ska minsann alla få veta…”. hur suspekt är inte formuleringen JAG VET FLER SOM KÄNNER LIKADANT!!  aja vi önskar dig lycka till i framtiden annika. här kommer ett utdrag ur serien “kvinnor från 14 till 50 berättar om sig själva”

jösses, en jävla fläta i  f*ttan. undra va en sån attiralj luktar efter 10 år….

aja, stackars alla på snapchat, verkligen brace yourself gamla bilder is coming direkt när man ser ett hus i mystory typ. som ni förstått är jag i min sommarstuga. dag 2, fingrarna luktar gamla nycklar, rostiga lås och det är gula björklöv på stövlarna i hallen. jag skriver inlämningsuppgifter och kör insättning på venlafaxin. jag påverkas grovt av den medicinen. somnade till sist i morse efter 42 timmar vaken och det är inte ens sömn utan mer att jag blinkar så har det gått 4 timmar och jag ligger ner. känslorna e höga som berg och djupa som dalar. ena stunden gråter jag på knä framför micron i skafferiet och skriker till gud för jag inte fattar hur man trycker igång den och i nästa tänder jag en lampa och njuter över att det ser ut som en kåt fredagskväll 1999. det blir helt svart ute, som tuschade fönster i agent X9 och kökslampans sken har svag räckvidd så utkanterna av rummet vilar i dunklet. jag kom i alla fall upp från sjön i går och hörde hur det dunkade från fönstret på ovanvåningen i fäxet (vet inte va det heter på svenska, ladugården??), trodde det var nån fylledräng från Trolltjärn som irrat sig upp på loftet för att knulla nån bonnjänta mot rutan men så va det en söt, liten barn fågel innanför fönstret som inte kunde ta sig ut så jag ba “jag måste hjälpa!!!!” och rusade till undsättning. klättrade upp, såg fönstret var igenbommat och började prata med den typ “ööh kom hit i stället flyg ut den här vägen i stället” *tror en flygande insekt förstår tal*, viftade lite i närheten av den, men den fatta inget utan börja skita och ramla ner på golvet typ?? *relate*. jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men tänkte romantiskt “om den får mat kanske den överlever till sommaren och hittar ut genom dörren som alltid e öppen då :)” så jag rusade in, samlade ihop till en plockbricka med brödbitar och en shot vatten som jag bar med andakt uppför stegen för att inte spilla, men sen när jag kommer fram till fönstret är den inte längre där. så falsk?? så jag ställer den goda maten på fönsterkarmen, går in och inser jag e total sadist. hahaha den ba förses med snacks till den intressanta filmen “friheten bakom fönsterglaset” till vilken den kan flaxa, äta och sk*ta tills den dör. vad sägs om att jag monterar upp en fake fågelmamma utanför fönstret som står och röker en cigg och ser ut att leta efter sitt barn men nu nästan har gett upp och är redo att flyga till kanarieöarna eller var nu fåglar åker??? aja, har aldrig tyckt om fåglar. hatar fågelskådning, fy faan vilket fake instagram intresse för mesar på byrå med nördkomplex som har för mkt “heder” för att posta selfies. äh!! jag ska gå tillbaka och leta efter den nu och sedan fortsätta damma av gamla artefakter från min barndom. jag tänker dramat med fågeln är en gestaltad följetång till talesättet “den kärlek som blir utsparkad genom dörren kommer inflygande genom första bästa fönster”. fönstret är stängt och kärleken ska ur mig vägen den kom, ut genom dörren bara

Posted in | no comments »