jag tror jag äntligen börjat fatta att fönster och dörrar måste upp, det har blivit för kvavt, det är plötsligt juni. himlen mognar aldrig längre än till mörkblått och det är inte det där svarta, svettiga kliande, grötiga… eller grönt, skavande perrongljus och någon stackars icakasse. mina kinder blänker som en skridskobana förd i dagsmeja. jag gick längs karlbergssjön.

har fotnotat mig svettig… handarbete. imöra börjar jag deffa.