nu fick jag en skopa ångest över huve. som att duscha i sand, svälja ett för stort tugummi, ligga under ett bord och stirra upp i bordsskivan, trots att jag är on the pill. nu vet jag inte ens vad skiten är? inte rejäl, akut ångest utan mer som att någonting har börjat brinna i vardagsrummet. DET BRINNER!!! och jag måste välja om jag ska kväva elden med mattjäveln eller bara titta på, om jag ska springa härifrån. eller om jag bara ung och det är så här det känns. eller om jag bara är någonting så förnedrande som: “rastlös” eller “arg”. freudiansk felskrivning alldeles nyss: “raslös”. det är jag sannerligen. hela min fysiska framtoning är, jag blir liksom inte måttligt äcklad, utan rädd, när jag ser mig själv.

nu: vatten, vila och wicca!