vid tillfällen då jag verkligen avskyr en aktivitet börjar jag “leka”. när jag är i färd med att vika kläder (att man ens gör sånt 2011?), tänker jag att jag jobbar i en kaxig citybutik där alla expediter är otrevliga och svär på kunderna. eller, som när jag dör av livsleda i universitetsbiblioteket en timme innan ett fem timmar långt seminarium – då helt plötsligt sker någonting magiskt: jag förvandlas till kelly taylor! sedan planerar jag helgen, biter på pennan och dricker en iskall cola light. en gång var jag så långt inne i kelly att jag, i slow motion, gicks den sju mil långa catwalken i södra husen som förbinder A och F-husen. och sedan… gick jag tillbaka :(

jag vill ha någonting nytt och jag har tänkt på döden. jag tror döden måste beredas mer plats. ser framför mig detta: en amfiteater där samtliga inflytelserika citymänniskor samlas och parvis går lös på varandra med tillhyggen. vissa dör, andra blir skadade och allt detta sker inför åskådare. syftet är att göra sig fri från livet. så sexigt att ha privilegiet att leva, men att vaska det. bland samtliga deltagare upprättas förstås ett kontrakt grundat på ömsesidighet. det blir liksom aldrig ett gladiatorspel, det blir det omvända. ett skådespel där eliten ber om att få förgås, ber om att få lämna åskådarna med existensen. men, ja, då uppstår ett annat problem: att ingenting grundat på samtycke berör mig…… skulle sitta där, luttrad, med en drink och ba: “enslave me”.

well, whatever. citynatten väntar på mig

puss