så fort jag gick in på ICA idag började jag svimma, direkt efter de där grindarna som öppnas och stängs. jag brukar fantisera om att stå naken när grindarna går igen så man får en lätt “klapp” på stjärten.. eller inte. verkligen inte. mina ben bar mig knappt men jag var förberedd så jag rusade till fruktdisken med kundkorg, lutade mig mot den medan jag rafsade efter plastpåse. så plockade jag frukt utan känsel i armarna. jag såg liksom hur de rörde sig som stela robotarmar över ett hav svartnaggade pixlar, men jag kände verkligen ingenting. jag vet inte ens vilka frukter jag tog. efter några stapplande steg mot potatisen kunde jag se klart igen. då var det över. skönt, då kan jag handla i framtiden. jag gick omkring inne i affären och bara såg… människor. det var liksom “ja, där är det människor, de pratar om saker, där finns fler människor, här kommer en gammal”. jag såg så mycket nytt som jag inte lagt märke till förut då observationen alltid riktats inåt. från tunnelbaneperrongen såg jag ett nytt område på ett lägre plan, om man lät blicken fara en bit med rälsen. där fanns människor som sysslade med någonting, dirigerade en bil. jag har aldrig tittat där tidigare! det känns som jag fått glasögon.