uuusch, jag måste få sömn. jag vill tända eld på mig själv och vira in mig själv i ett täcke. natten dränktes i det frasande ljudet av mina långa ögonfransar som blinkade mot kudden, i ljudet från snöblandat regn mot fönstret. med blicken i väggen. jag bara låg och stirrade in avtrycket ljuset utifrån gjorde, ett grumligt fönster. jag såg hur klockan närmade sig morgon, lyssnade på stuprännan, kul. jag var alldeles tom. jag klev upp och gick till tunnelbanan, kanade fram över snön och ramlade på röva, tänkte “nä, nu sitter jag här tills jag dör” men reste mig igen. en orkester spelade dragspel, fiol och typ flöjt i vagnen — jag fick nackspärr. älskar när människor är cp. ni vet, som den här människan i min komvuxgrupp som svarar vad som helst på frågor? idag svarade hon “erika!!” när hon skulle förenkla en ekvation, man ba JAAA NÄSTAN RÄTT, pröva igen och säg en siffra den här gången, guud skjut mig. så gick jag längs götgatan och tänkte på livet. jag brukar ofta tänka att om jag t ex blöder har min kropp gett mig en present. varenda blåmärke är en present, varenda sår en present, avföring=presenter, naglarpresenter prsent nagl XAnor xannnnnnror