vilken vedervärdig dag. jag vaknade en halvtimme för sent efter två timmars sömn och var utanför dörren i tunn trench fem minuter senare. jag ville skrika hela vägen till tunnelbanan eftersom det var obeskrivbart kallt. i vagnen fanns bara en massa dåliga människor som dessutom tog upp alla platser så jag fick ställa mig vid dörrarna vid en gul, kall pinne. jag tänkte på att alla måste tro jag använt en vit lipliner då tandkrämen.. ja. ni vet, men jag insåg hur lite jag brydde mig om någon i vagnen, jag ville verkligen inte veta någonting om någon i vagnen. så slumrade jag till med blicken i matteboken och vaknade med ett högt “öuuöh” då dörrarna öppnades vid nästa station och nordanvinden slog omkring som följd. det här upprepades ca 73 gånger då jag inte hunnit suga av nån svartmäklare för 12m2 i vasastan. någon misslyckad abort pressade in sin obefintliga röv mellan dörrarna vid gullmarsplan varefter jag blev tvungen att lyssna på hur dörrarna öppnades och stängdes igen, ett ljud jag vanligtvis älskar. när jag väl kliver av vid rådmansgatan har jag fyrtio graders feber och vill skrika igen då det känns som att något bundit fast mig i en säng under ett blött duntäcke, men jag biter ihop och kämpar mig ned för sveavägen. slutligen inne på söta komvux sätter jag mig vid bordet framför ett gäng killar som tror att genom att spruta på sig så mkt fitt-axe som möjligt blir av med sin klamydia. vet ni vad. jag behöver inte längre använda parfym, det räcker med att sitta på komvux. *ler aldrig mer efter idag* godnatt.