London, New Cross Gate 5-6/10-91

I går var det en heavy dag. Vi vaknade upp i Michaels nerstinkna lägenhet. Det var så dammigt och äckligt där, en riktig knarklägenhet. Vid 1 tiden bar det hem till NCG. Vi var både hungriga och röksugna men inga pengar. När vi äntligen kom dit så var inte mamman i huset hemma (sköönt), då kunde vi bara lasta in våra utsvultna magar. Efter det att vi hade ätit lite så kändes det genast bättre. Det var då jag kladda lite på förra sidan, orkade tyvärr inte skriva pga. mitt tunga huvud, för mycket droger, you know. Om jag hade skrivit hade allt blivit så osammanhängande.

Medan tiden gick satt C och jag här i NCG och vi ville ju för f..n till Seven Sisters och våran älskade pub. Men med inga pengar kommer man ju ingenstans. Vi hade knapp en penny (pence). Men vid 5 tiden stod vi inte ut längre, vi måste bara härifrån. Vi ville ju för guds skull ha något att röka. Vi tog en dusch och klädde oss och vi bar iväg emot Seven Sisters på fastande mage och inga pengar. Vi hade bestämt oss för att lifta, och det gjorde vi, och vet du en sak till, fram kom vi också (OTROLIGT). Tänk, bara TÄNK hur skönt det kändes när man slank in på puben nere i SS. Michael var ju naturligtvis där, och det första han gjorde var ju att bjuda på en öl. En varsin cigg (vanlig) fick vi också av Dean (bartendern). Nu kändes allt perfekt trots våra tomma fickor och magar. Efter vi suttit där ett tag kom min Michael dit också. När han kom bar det iväg till en annan pub (Kartels). Vi drack bara en bira där, sen bar det iväg till Michaels äckliga lägehet. Vad gjorde vi där, ja det kan man ju undra. Vi satt fyra stycken i ett rum och tittade på varandra och drack 5% vin. För guds skull tänkte C och jag, vi ville ju ha något att röka, något starkt så att man blev lite hög åtminstone. Men det dröjde ett långt tag innan vi fick nåt stuff. Och när vi äntligen fick det så var det inte mycket att bli hög på precis. Det var ju bara lite vanligt koks. Michael x 2, dom blev flying high. Men jag och C satt som två idioter och kände ingenting. Och inge mer ciggtobak hade vi heller. Så den kvällen vart det bara lite kokain. En stund senare lade vi oss allihopa ner för att sova, och somna det kan man ju verkligen påstå att vi gjorde.

Vaknade sedan i morse igen i den där knarklägenheten. Fortfarande inge cigg eller pengar och hungriga var vi också. Vid 1300 stack vi till NCG med tunnelbanan. Vi lånade 3 pund av Dean, räckte till och med till godis. Och nu sitter jag här och skriver i dig, OTROLIGT att jag klarat mig en hel helg utan att bli mördad eller strypt, så farligt som vi har levt. Men som sagt, man lever ju bara ett liv och det livet är till för att levas — ”don’t worry be happy”

Hej på ett tag/V