Haft en BRA arbetsdag. Stökat undan tryckande ärenden, fått jobba ostört i min egna värld och gjort lite xtra i contacten med mina nyckelkunder. En sak jag är duktig på är att minnas detaljer med människor jag samtalat med. Jag tror det handlar om att jag har en generös karaktär. Uppmärksamhet är den högsta formen av generositet, som Simone Weil sa. Jag är inte ens förmäten nu, utan har bara insett det är en styrka jag har. Så TRÖTT på att be om ursäkt. Jag måste bli bättre på att ge mig själv en klapp på axeln ibland. Nu när jag ligger här i sängen och det är fredag i morgon, dristar jag mig att säga jag ungefär är 75% nöjd med livet nu. Det enda som fattas är en normal kille jag kan göra lycklig (och en cartier tank watch). Men jag känner på mig att det är precis runt hörnet. Jag ser en sån gärningsmannaprofil med ett frågetecken och jag är helt orädd