drabbades av akut livslust i går när jag promenerade från östermalm till fältöversten. portarna är höga, människorna vackra och grafittin saknar helt en berättare, haha. andades vid karlaplan och tänkte “det är väsen där”, som cirkulerar stjärnplatsen. en kvinna med guldfiskskål i sin famn sa det till mig i en dröm, “det är väsen där”. japp, drömde det på riktigt, koketterar inte. hade frågat “vad händer där borta?”. alltid när jag ska göra en augustinus och slår upp bibeln på måfå får jag så oerhört deppiga grejer. att en frukt är rutten och hela trädet ska huggas ned? okej. tack. känns som att det var inne för några år sedan att dyrka insekter och avsky onyttig bildning, typ frihetstiden. nu har det vänt, puh.