hej festliga damer

har varit vaken ca hela natten och oroat mig inför min show. markerade “N” för naturligt tonfall i mitt pratmanus: “(N) det jag liksom känner är att…” klev sedan upp på scenen, blackout. vet inte vad som hände. när jag blir medveten står jag och stirrar in i en kaffeautomat och säger “hööö”

har senaste dygnet läst 2 artiklar om s.k “mad men”-feber” rörande hur människor klär sig på… typ pr-byråer. ORKAR INTE den kopplingen, oavsett om den är konstruerad eller faktisk. feber kräver en infektion!!! älska jackies existentiella kris i paradiset häromdagen! gråter med ryggen mot iskallt marmorgolv med en drink, en cigg och säger typ: “ingenting finns egentligen!” precis vad jag gjorde i istanbul 1999. man ba heeeey. mitt vardagsrum/kök börjar i alla fall bli fint. ett tips är att ha växter ämnade för matlagning framme, det blir hemtrevligt. om man känner sig tvungen kan man rycka av nåt blad och slänga ned i maten för sakens skull. det känns dock som att jag måste bli smalare och klä mig mer leukemi-style för att göra köket rättvisa. tänk “ha problem i köket och vara smal”, pilla på någon kniv i skymningen.

nu måste jag sova lite. hoppas just Du får en Trevlig Dag.