har aldrig förstått grejen med t ex “eva longoria”. hon ser ju ut som någon miss texas. ni vet, lite som alla dessa små, äckliga sjuåringar som blir brunkrämade bortom recognition och stoppas ned i baddräkt och får kuttra omkring som avelssjuka hönor i ring, säkert insmörjda i body butter: kroppssmör! som muskelbyggare. orkar inte prata om var det är vidrigt någonstans, i kontrast till det avståndstagande som i annan kontext tas från typ barnbikinis, eller ok, inte barnbikins, någonting mer slagkraftigt… eh, orkar inte komma på. vill plugga “barns heliga rum i samhället”*djup* tar lite rödvin och ringer sexlinjen. anledningen till att jag tänkte på sexlinjen var att ordet “profan” dök upp i huvudet. inte nåt billigt provokationstrick här: barn vs sex. nej, profana var en gammal sexchatt som mest aktiv under mitten av nittiontalet. gud vilken stor del av min barndom som spenderades på profana, i chattrummet som kallades “penthouse”. det lät så “sexigt” det där penthouse, då inte sexigt i den bemärkelsen att det var sexuellt tilldragande utan att själva ORDET “penthouse” kom med en luddiga förtecken om snusk, pörr och svarta string! där chattade jag med många sjuka människor under det väldigt konkreta nicket “gundrud raffset”. så motbjudande. jag insåg några år senare att gundrud inte ens var ett namn. blev någon kåt av att chatta med mig? vem var det? det här påhittet gundrud var i alla fall 18 år och bodde på “söder” i stockholm, jag hade väl hört på skilda värdar någon gång att det fanns någonting som hette så. “var i söder?” kunde någon fråga: “nära plattan” svarade jag då och såg framför mig en cappucino och en filofax.