nyknullad på en soffa i upplands väsby. solljuset kastar in en blonde geometriuppgift på golvet, det är det vackraste i rummet efter mig. jag ligger bortvänd och funderar på hur jag egentligen ska röra mig utan att komma åt snoppen “aah aah” säger han för det är känsligt där. en ok dag helt enkelt, men sängkläderna är för prassliga och det är som att ligga mellan 2st A4. jag hade trott jag skulle vakna i en kittel igår när han sa “upplands väsby” men jag vaknade i en sån jysk-imitation av en vit blogglägenhet med spegel, kan inte förklara men man ser för mycket. vem har han sett nu och härmat? tänker man ju väldigt ofta när man plockar upp kläder från golvet och kokar kaffe. man är hushållerska för att “visa upp” man kan det minsann, är det kul på telefonen eller? ligger skeptisk och kollar på telefonen, svarar avmätt – ska jag gå? sa jag nåt töntigt i går, tror han jag är missbrukare? luktar jag illa? är det helt tvärtom. jag slår ut armarna vid fönstret och säger: “sverige!”, man ska gå runt på dom här cykelvägarna, höra bilar och hetsa fram om kvällarna med en skogsgrön mössa och svart vindjacka typ. nej, det är inte riktigt för mig, men förstår om folk känner sig lockade av det. det ligger en riktigt risig klacksko i hallen, asså vems är det?

Comments are closed.