sitter på bibblan i fältöversten. känner mig trygg här, människor tittar nyfiket på mig och klapprar fram med äggkorgar runt armen utan en tanke på morgondagen! grisfötter, en vanställd kvinna log åt mig och den vita himlen och teglet, hade kunnat vara en enslig kommun. det här ser man ofta: chinos i färgen lera som översvämmas av välgödda lår. ingen har jeans längre, så jag har det nu. lösa, dyra jeans. jag sitter vid hyllan teknik, industri och kommunikationer så mycket flintisar uppehåller sig i min närhet. på pressbyrån kan man köpa en banan. är inte sportbilar, kondomer och pommes frites samma? kvalmig banansmak och den vördnadsfulla doften av Ringsamling prutt? 3d-glasögon, meloner och våren, ska jag bita ner i skalet. är så trygg här att jag kliade mig i häcken nyss, men hungrig. man kanske skulle köpa en plastkorv risgrynsgröt och klämma ner till lunch. mina levervärden är tydligen inom referensintervallet för barn, inte ens sjuk får jag vara. smygläser hölderlin för man lär sig tre ord i litteraturvetenskap: förtätar, stilnivåer och hölderlin. jag älskar det han skrev i ett brev eller en dikt, att åskvädret var guds rykte. jag kan lika gärna vara i alperna och åskvädret rullar in (ryser upp i hjässan nu). jag säger till en kille: det är guds rykte. han – 89 år gammal thai boiii med keps och läppstift svarar: finns det ostkrokar kvar, jag lämnar kroppen. jeanne d’arc