oh my.. tillbringat förmiddagen i en astral situation och är så oerhört lycklig. jag tror nämligen jag fått lite klarhet i vad som kan hända i livet efter detta! som vanligt vandrade jag runt och frågade människor “hur länge har du varit här?” och fick svaren “sex dagar, jag är rätt ny” och “jag är som du, bara drömmer”. till sist mötte jag en man på en buss som färdades genom ett vackert sydländskt landskap och han sade så här till mig: “har du tänkt på att människorna du träffar här lever i riken av andra människors minnen av dem”. jag ba. oh. my. god. det är så. det viktiga är alltså att vi människor skapar goda minnen av oss i andra, i vackra miljöer, med varma känslor förknippade till oss — då blir vårt liv efter detta gott. jag tror jag har ett helt okej minnesrike. mycket fest och barer i och för sig men är det något att skämmas över? att man tycker om att träffa folk på stan och stöpa och blöta sina tankar om insekter, haha skrattar så mkt över en sak jag var mån om att få in i en presentation: “i en tid där nyttan är en så pass framträdande samhällellig faktor och där INSEKTEN HYLLAS på grund av dess ändamålsenliga funktion i skapelseverket” haha vet inte varför jag är så sur på insekter. tror det är pga. samtidens (ja men vilket ord ska man använda då?? tidsanda är så barnsligt) fixering vid att vara ospecialiserad? inga preferenser, jag tycker om allt. jag kan hoppa in där jag behövs :) faller ju iofs på att insekter är specialiserade till tycken och uppgifter. tror bara jag skräms av tanken på ett själsligt tillslutande “hive mind”. min själ är nämligen oerhört viktig, jag är romantiker. det här tyckte jag va fint från unge werthers lidande: “den kära dalen ligger doftande i ångor”. läser den nu i skolan. orolig över att det finns så mkt litteratur