haha jag har inte berättat om när jag var guide/assistent åt en dagny som bara kom på söder. hoppas hon inte läser här *nojig* iaf, jag hade sovit hos en turist jag hittade på side pga. varför inte. hade haft en Bad Energy Party session som är att vilja dricka ihjäl sig på whiskey och inte ens festa eller minnas nåt, “kul” haha. vaknade iaf till en riktigt elak söndagssol och den här killen i “panty” (nc) så jag flyr ut på gatan kl 10 och är skitfull fortfarande, stinker.. ja, jag vet inte, malkulor, aceton, sur trasa och det låter i huvudet som en skrivare? modem? jag sitter i alla fall och väntar på att själen ska landa och då kommer hon: dagny 2 med 4 uppryckta penséer på sätet till rullatorn. jag “fattar inte” som vanligt utan bara, ja, jo, absolut visst. fina blommor :) accepterar, släpper, följer. varför inte fortsätta kvällen fast det är dag och nåt känns lite off och här uppdagar det sig hon absolut inte hittar hem. asså haha, bara jag råkar ut för sånt här?? så jag går runt med henne i 3 timmar till en adress som inte finns, tar bussen två stopp och hon vill ju vila på ett café och prata så jag bara sitter där och lyssnar flitigt och ställer relevanta frågor, innerst inne livrädd folk ska tro jag kidnappat henne för vi är på det där konstiga söder där man aldrig är men alltid går vilse så det känns “weird” som att jag ska använda henne i en scam eller liknande? till sist säger hon i alla fall en ny adress som finns i stockholm och vi går extremt sakta dit efter en Daddy/gray berättat att det är precis där borta. väl precis där borta efter ca 1h är det trappor hon vill klara på egen hand så jag försöker diskret följa henne med rullatorn som en svävande stjärtlapp utifall hon skulle ramla. vet inte hur jag tänkte men kände det var viktigt att inte inskränka hennes självständighet pga… sånt är viktigt för mig bara. nycklarna är ju givetvis borta, me style så jag bara trycker på porten och låtsas vara verksam med “hmmm?”, “ja?”, “kanske…”. här skriker hon: “män ska veta var man ska!!!” ja.. vad ska jag säga? håller ju verkligen med. till sist ropar i alla fall någon “där är du ju!” och en hemsamarit kommer gående. så visar det sig att hon var förrymd och hade rockat loss en massa i stan “innan mig”, varvid jag 1. känner mig sviken 2. inser att jag bara hade kunnat kontakta polisen från första början, men tänkte inte ens tanken. undra om jag är extremt undergiven eller bara en extremt sexig romersk ämbetsman, typ en stoiker i ödets tyglar. den stora frågan är dock vad universum ville kommunicera till mig med detta, inte att jag ska bli hemtjänst/granny watcher väl??