va svårt det e att gå tillbaka till bibblan och forska efter en fest helg!!!! i lördags va jag på mejan. har saknat stämningen när man kan cirkulera utan att va sträng teorin och slippa kryssa mellan höjda vinglas “i magisk extas till maggos senaste dans dänga”, väskor och personligheter som gillar att SNOKA. usch vill aldrig gå på vaniljklubb igen. sen va det ett rave i en järnvägstunnel. man fick banka sig genom ett kompakt mörker för att ta sig fram, typ lysa med iphone på bjälkarna och gå som spökplumpen. kändes som när man va liten och gjorde saker i garderober/på toaletter och när man väl kom fram befann man sig bakom djbåset där en gubbe stod och skrek att man inte fick va. man ba lol vem befinner sig bakom dj båset frivilligt? sen satt alla ute längs spåren och trippa. det va fett mkt snygga killar som verka “bi” där, aldrig sett dom tidigare. kanske för att jag alltid gått på rave när det varit mörkt. slöseri med utseende. kan det inte alltid va samma belysning som på ica bar? kände att jag var värd en taxi hem efter min succevecka men ångrade mig dagen därpå. 300kr är liksom mat för 3 veckor?? aja, jag tog en bok om auror på bibblan i dag. satt och glodde på folk som drack pepto-bismol smoothies och försökte se deras färger, men jag tror jag suger på att läsa annat än böcker. satt och öppnade, stängde chakran och visualiserade 100 ljus som färdades genom kroppen. en formulering va “känn din kropps Gudomliga Safter, hur dom rör sig”. jag ba.. sluta. minns min förra psykolog som manipulerade mig till att utföra ljusmediationer. det kan ju va livsfarligt, tänk om man öppnar upp sina kanaler och ett hungry ghost suger sig fast i ens energifält? ett hungry ghost är.. eller ah, ni kan googla. jag kommer säkert bli ett sådant om jag inte tar itu med mitt EGO. hursomhelst kommer jag till sist hem och ska laga veckans vegetariska matlådor och direkt när jag kliver över tröskeln känner jag hur det vibrerar i hela ansiktet. får gåshud över hela kroppen och det känns som hjässan e på väg att lyfta från kroppen. det sticks i benen, jag ser plockepinn i färger, någon rör mig på axeln samtidigt som jag känner mig dyngrak. jag ba “ooooh noo kanske inte va så bra idé att öppna chakran på bibblan!!!” så jag sätter mig ner och försöker kommunicera. är absolut inte rädd men har aldrig känt en sådan tyngd, som att jag sugs samman till en punkt. jag blundar men ser ingenting. det är bara känslor och dom är inte mina??? det är som att någon vill ha release men jag vet inte hur man gör???? den åker ju in i min kropp och tar sats men jag lyckas inte skicka iväg den :((( hoppas verkligen det här var en stroke av något slag och inte att jag blivit en sån magnet för andar nu. bara jag går ut i hallen så börjar hjässan “krympa” och nu faller mörkret. gode gud hjälp mig!!!!