kära dagbok. hela skärmen flimrar och jag ser knappt va jag skriver så jag ska fatta mig kort. jag bor i solna nu och det e skönt att gå runt här när det är sån sommar som det va nyss. det finns sjöar och nya på grindr som vill ge massage eller bli avsugna i bilar. känner mig som ett väsen. jag promenerar flera mil, navigerar efter solen och svalkar mig nere i tunnlarna, eller i skuggan av höghusen och arenorna. jag gick till karlbergs slott och city kom för snabbt. jag hade vanliga solens kläder. ett linne med rester av intorkad fingerfärg på ryggen, shorts och en ica kasse i handen med solkräm och handduk. jag kände mig som en orkester i analsex på charter när jag plötsligt stod och rann på st eriksplan. först var det motorvägar och damm, sen mineralvatten och kostymer. jag gömde mig i rålis och blev genast omringad av folk som gjorde yoga i eftermiddagssolen — dom hittar mig direkt, så jag flydde mot fredhäll och satte mig på en sån blå låda med SAND och drack en päronsoda i burk med modern formgivning. PÄRON 4:95kr typ. det var säkert bra för ryggen att sitta där. jag gör mest vanliga saker om dagarna. lånar e-böcker på biblioteket och lyssnar på podcasts om mord. försöker alltid börja med nya saker men så kommer helgen och befriar mig och sen kommer ångesten och tar mig och sen börjar det om igen. jag minns min första dagbok. jag gömde den i en röd skattkista i plast som man låste upp med riktigt sjaskiga nycklar. jag ritade i början så ingen skulle fatta att det va nåt om dom snokade, det blev blommor, måsar och ett parti luffarschack i grön tusch