man e ju full för att slippa det fula men man bedövas ju oxo till den gräns att man inte ser nåt fint heller. va ute i onsdags nykter, drack fanta typ och sen väntade jag på bussen vid slussen. solen kämpade ovanför djurgården som fortfarande sov i svart tusch. lyftkranarna och grönan såg ut som dystopiska skelett och bakom mig fanns en reklamskärm med deppig vektorgrafik anno 2006 typ “konturer med afro som dansar” och det kändes som jag befann mig i receptionen på ett musikbolag i göteborg. skylten bytte färg. från aprikos, rosa till blått precis när jag insåg solen var på väg upp och inte ner. sen åkte jag tillbaka hemåt mot natten i en buss som luktade cheesburgar prutt och folk va för nära varandra. när det blev grönt i korsningen vid örbyleden var det så intensivt grönt och jag lyssnade på spiegel im spiegel m arvo pärt. jag kan inte ens